Öppnade dörren i morse och konstaterade att vädret återgått till det normala. Snålblåst och regn. Perfekt. Fram med dammtrasa, dammsugare. Hunden gör sitt bästa för att få mig på andra tankar, hoppar runt och slänger gamla strumpor och tuggben högt upp i luften. Rullar sig på mattan som en gång var färgstark men nu brunluddig. Chiafärgad. Jag slänger ut henne. Börjar med påskriset som säger åt mig – äntligen. Riset fäller precis som hunden, sina risiga blad och vissnade blommor. Dalar ner på bord och matta när jag försöker frigöra en av de gula vipporna. Åtta varv med ståltråd, varför denna nit Lena? Enklast vore att bara kasta ut skiten, med fjädrar och allt. Köpa nya nästa påsk. Hejdar mig, säger åt hjärnan att det här är precis vad du behöver just nu. Meningen med livet i detta ögonblick är att frigöra färgade hönsfjädrar från vissnade kvistar. På väg mot utomhus och komposten passerar jag spegeln. Noterar att luggen når ner till näsan. I en liten påse med påskmotiv ligger några coola hårspännen. Åtminstone om man är sju år. Hon som skulle fått dem som påskpresent kunde inte komma. 

Lena med hårspänne, tanken svindlar. Det får bli självklipp, undrar om nagelsaxen är vassare än den vita från Ikea.

En annorlunda påsk. Varför ens göra sig besvär med fjädrar, kycklingar och inlagd sill? Påsken som är en så viktig högtid i stora delar av världen. Inställd, för första gången på 2020 år. Men i bristen på gemenskap känner jag, just gemenskap. Jag delar ett minne med resten av världen. Coronapåsken 2020. Kommer du ihåg?

Matsalsbordet är täckt av damm, och deklarationspapper. Vi har förskansat oss till köksbordet. Föser undan drivorna av tidningar när det är dags för måltid. Lagar mat ända in i kaklet, för det har blivit en sport att besöka mataffären så få gånger som möjligt. Make i riskgrupp innebär samma restriktioner för mig. Minsta lilla rest ska ätas upp, frysen dammsugas på påsar med okänt innehåll, den glömda konserven i ett hörn av skafferiet får bli basen i ännu en anrättning. Cajsa Warg ser mig och nickar nöjt från sin himmel. Och ute grönskar det, ut med saxen så är salladen fixad. Dricker en öl till helgen. Öppnar inte vinflaskan för då går den bara åt. Dessutom är vin en social företeelse, till skillnad från öl.

Det är inte oss det är synd om.