Denna morgon doftar det i köket. Av surdegsbrödet som stått på jäsning i skafferiet över natten och nu svettas i ugnen, och av den rostade musliblandingen från boken Yogamat. Jag gör mitt morgonpass qigong framför ugnsluckan. Surdegar är luriga, måste vaktas. Ibland är det dags att sänka värmen efter elva minuter, ibland efter fjorton och en halv.
Lärkorna slår i skyn sina drillar och brungladan cirkulerar över de gröna rapsfälten, på jakt efter en frukostsork. Vitlöksskotten är snart redo att skördas, vintergäck och snödroppar täcker marken i skogen nere vid havet. Vår del av Sverige skippade vintern i år. Nu är det för sent, i torsdags kväll blev det officiellt vår på Österlen. Eventuell snö från och med nu kommer bara ses bara som en liten parentes. Borde jag ha klimatångest, nej just nu känns det bara härligt.
På frukostbordet ligger hus- och livorganet Ystad Allehanda. Jag fastnar som vanligt på ledarsidan. Stäng av bidragskranen uppmanar Joakim Broman. 27 miljarder ges varje år i företagsstöd, för att främja innovationer och arbeten. Det låter väldigt bra, Tillväxtverket – fantastiskt. Men, det finns en liten hake. Forskare som studerat frågan har funnit att alla dessa bidrag inte ger någon som helst effekt på längre sikt. Det blir som att röra runt i ett vattenglas med en sked, en minut efter att man tagit upp skeden är vattnet lika lugnt som innan man satte i den. Mina tankar vandrar till pappa, igen, han jobbade en tid på det som på den tiden hette STU (Styrelsen för Teknisk Utveckling), en myndighet som nu heter Vinnova och Tillväxtverket. Jag minns historierna han delade under familjens gemensamma middagar, varje kväll klockan kvart över sex. Pappa berättade om stelbentheten, inkompetensen, maktspelet och byråkratin som ledde orimligt korkade beslut. Han döpte om STU till STI Styrelsen för Teknisk Inveckling. Sa upp sig och startade eget med en kollega. Äntligen fick han utlopp för sin kreativitet och skaparkraft. Framgång från första stund, inte ett öre i bidrag.
Bidragssystem fungerar helt enkelt inte. När ska de som bestämmer fatta det? Bidrag lockar inte fram det bästa ur organisationer och människor, bidrag gör inte att man blir kreativ och driftig. Bidrag leder i stället till dålig självkänsla. I femtio års tid har man försökt lösa integrationsproblematiken i Malmö. Genom att ge bidrag till ditt och datt. Några mätbara framsteg? Icke (se vidare boken Sverige, Landet där vad som helst kan hända av Lars Åberg).
Gör om gör rätt. Fatta att det inte är ännu mer skattepengar som behövs för att få fart på innovationerna och entreprenörerna, dvs nyföretagandet. Det är inte ännu mer bidrag som behövs för att nyanlända ska kunna skapa sig en framtid i Sverige, genom att använda sin kompetens, sitt driv, och sin vilja att försörja sig. Det som behövs är en rejäl beskärning, som man gör med vinstockarna, rosorna och äppelträden, för att livskraften ska växa frisk. Ge en sekatör av god kvalitet till varje tjänsteman och -kvinna. Låt grenarna falla, samla dem och gör en vårbrasa. Sjung Flamma Stolt och säg adjö till gamla förlegade regler och lagar som skapades för en annan tid. Säkert i all välmening, att ge oss det trygga folkhemmet. Landet lagom där ingen får vara riktigt bra, om det inte gäller Mello eller sport.
Så, nu har jag fått ventilera morgonens tankar. Ska gå ut med nybakade mackor och kaffe till byggjobbarna som håller på och fixa till kurslokalen, den har utsikt över havet och ska invigas i april. Första projektet blir Qigong/taiji kurser. När jag gick och lade mig igår kändes det lite oroligt, jag kunde inte hitta någonting att reta upp mig på. Fem månader har gått sedan vi flyttade hit från Kanada, går det så fort, att bli hemmablind? Tur att Ystad Allehanda finns.
