Släpp ratten!

Min pappa gillade att köra rally. Han älskade grusvägar, speciellt kul var det att gasa i kurvorna så gruset sprutade. Vi hade en grå filt liggande i bilen för att samla upp vindrutan när den gått i tusen bitar, efter ett av otaliga stenskott. Vi pratar sextiotal, moderna vindrutor går inte i tusen bitar. Jag förstod så småningom att alla inte hade en grå filt i baksätet just för detta ändamål. Ingen av mina klasskompisar. 

”Lätta aldrig på gasen, släpp hellre på ratten.” Skulle kunna varit pappas livsdevis. Jag hörde det från en präst häromdagen, han höll ett fint tal till vännen Ulla som låg i den blomstersmyckade kistan svept med speedwayklubben Eldarnas flagga. Ulla gillade också att gasa i kurvorna och ägnade en stor del av sitt liv åt motorsport, förutom allt annat som engagerade denna riviga och godhjärtade kvinna. Fullt ös, tillvaron fylld av projekt för att hjälpa andra, in i det sista.  

Pappa lärde mig ett och annat, att gasa i stället för att bromsa när man stöter på problem till exempel. Tack pappa. Det fungerar, så länge jag håller mig i rörelse kommer någonting att hända som gör att det löser sig. Förr eller senare. När jag sitter stilla och tycker synd om mig själv händer ingenting. Mer än att problemet växer. Att släppa på ratten ibland innebär att jag hamnar på vägar som jag inte planerat åka på. Får uppleva nya spännande saker. Konstant vilse, det är härligt. Eller som Dag Hammarskjöld uttryckte det. ”Jag valde inte vägen, vägen valde mig.” 

Jag tänker på Sveriges alla utmaningar och problem. Våra tuffa klimatmål i första hand (om de nu ska tas på allvar, arbetslöshetsmålet kunde man ju lätt avfärda, utan kommentarer), integrationen, skolan, sjukvården, äldreomsorgen, stressen, demokratin, kompetensbristen, våldet … Den andra listan är troligen kortare, den på områden där det inte finns allvarliga problem. Så, här är en uppmaning till våra styrande.

Lätta inte på gasen, släpp hellre ratten.

Öka farten, våga släppa kontrollen. Lätta på byråkratiska regler som bara syftar till, just det, ökad kontroll. Släpp ratten och våga lita på människors sunda förnuft. Gör om regelverket så att vi slipper utvisa kompetenta människor som behövs i vårt samhälle. Gör det nu. Inte om två år. Gör det lättare för oss medborgare att ta egna initiativ och hjälpa till. Det värsta som kan hända är inte att vägen till målet inte blir exakt som byråkraterna tänkt sig. Det värsta som kan hända är att vi ger upp.