Roland har sedan en månad tillbaka befunnit sig i djungeln. I solcells- och vindkraftsdjungeln. En av våra ambitioner med vårt nya gårdsliv är att göra bra saker för miljön. Jag läser på Regeringskansliets hemsida att Sverige ska bli det första fossilfria välfärdslandet och att hela samhället förväntas bidra till detta. Hela samhället, det är du och jag det. Men hallå ni som bestämmer, hur tänker ni? Varför finns det så många hinder? Varför måste ni lägga er i allting i minsta detalj, skapa osäkerhet och byråkrati i stället för drivkraft? Hur har ni tänkt att vi ska bidra, vad är planen, konkret? Vad tänker ni ta ansvar för och vad förväntas vi göra? Är det bara jag som tycker att det saknas tydlighet här? Vad är det mer som måste utredas, är vi inte alla överens om att vi inte kan fortsätta som förut?
Vi var uppe i Hässleholm och sög i oss det senaste inom området solceller. Fantastiskt upplyftande, som att glänta på en dörr till framtiden. Ja, det är möjligt! Tekniken finns där, och numera också lönsamheten. Att lägga solpaneler på ditt tak är en bra investering jämfört med många andra alternativ. En av talarna berättade om Sveriges största solcellspark, den byggs utanför Sjöbo och kommer i steg ett ge 6,5 megawatt. Man använder mager betesmark, och kommer låta får gå och beta mellan solpanelerna. Projektet är kommersiellt, drivs av ett pionjärföretag som minsann ska visa att det går. Går att tjäna pengar på solel alltså. För här i ligger ju nyckeln till att vi ska lyckas. Och det är precis på den tröskeln vi befinner oss nu. Jag kände en upprymdhet inom mig när jag lyssnade på den här unga och envisa entreprenören som fått sondera femtio olika förslag till plats innan han hittade en där han inte fick grannarna emot sig, utan med sig. Och fler ska komma efter honom. Om vi bara börjar tänka och handla solidariskt. En solcellspark borde vara något vi är stolta över, det visar att vi tar miljön på allvar, en vindsnurra likaså, och en gruva för brytning av vanadin som behövs i batterier till elbilar.
På solkonferensen reste sig en dam upp som jobbar på Länsstyrelsen. Hon gjorde mig arg, eller rättare sagt skitförbannad. Hela hennes kroppsspråk och sätt att uttrycka sig, hon kommer minsann att kämpa emot solcellsparker, precis som hon säkert kämpar emot vindkraftverk. Och gruvor. För de drivs av ondskefulla kommersiella krafter. VI har ett problem, som VI måste lösa TILLSAMMANS. Var stolta över att bli granne med anläggningar nödvändiga för att rädda klimatet. Och framför allt, Sverige kan inte skjuta iväg problemet till andra länder längre. Tyskland, Danmark och Kina har krattat gången för att vi ska ha lönsam solkraft, nu måste vi ta vår del av ansvaret och producera vår egen miljövänliga el. I stor skala och i solidaritetens namn.
