”Om man är över femtio och inte har ont någonstans när man vaknar, då är man förmodligen död.”

Citatet kommer från en kvinnlig kursdeltagare på Château Garreau. Vi drog på munnen, och fortsatte göra morgonqigong på gräsmattan bredvid vinrankorna.

Januari är den stora löftestiden, det är nu vi har chansen. Ett nytt blankt år ligger framför oss. Alla våra svikna löften till oss själva är glömda, nu ska vi ta nya tag. Till exempel börja röra mer på kroppen. Skit i löftena, ta vardagen till hjälp, till exempel genom att ta bort en stol. För att lura de där åren som bara går och som lämnar diverse oönskade spår i våra kroppar. Stelhet, lathet, bilringar, knirkande leder, ömma knän, orörliga höfter …

Om jag tar bort stolen från hallen kan jag inte sätta mig ner för att ta på och av skorna. Jag måste i stället böja mig ner, stå på ett ben och balansera, och om jag absolut vill sitta så måste jag göra det på golvet. Alla rörelser involverade i på- och avklädnad av skor utan stol förbättrar flexibilitet och balans. Inte för att de ingår i ett ambitiöst träningsprogram på ett gym utan för att de utförs flera gånger per dag, varje dag, året om. Prova får ni se.

På tal om stolar. Jag tänker på Katarina Frostensson, och begreppet häxjakt. Jamen hallå, vi lever inte längre på medeltiden. Varför måste vi gå till kollektiva angrepp på enskilda personer? Det är inte värdigt Sverige år 2018. Rädslan för att utses till häxa i media gör att människor inte vågar stå upp för vad de tycker, och det är väldigt dåligt för demokratin. Sluta dela vidare kommentarer som är skrivna i syfte att göra illa. Var lite konstruktiv och nyanserad i stället. Det kanske inte alls är KF som läckt uppgifter om nobelpristagare, det kan lika gärna vara två män som ser varandra i ögonen över varsin Mackmyra, ”du och jag bror”, ”mes lèvres sont scellées”. Med ökande promille,  sjunkande omdöme. Låt KF få det KF vill ha. Låt henne gå med huvudet högt. Jag tycker Sverige har råd med det, jag tycker inte hon ska skaffa sig ett jobb som alla andra. Men det är ju inte rättvist tänker någon. Nej, just det, prova på att låta det vara lite orättvist. Något vi inte har råd med är en knäckt poet. Poeter växer inte på trän, och de som finns ska vi vårda.

Sen tänkte jag att de skulle kunna ta bort en stol. För gott. Låta de aderton bli sjutton i stället.